Checkade ut…

Checkade ut ifrån verkligheten i ett dygn med bästa bonusdottern. En natt på hotell med mycket mys och prat.

Nu tillbaka till verkligheten igen där smärtan dominerar. Tårarna tränger bakom ögonlocken. Svårt med andningen. Allt känns bara så overkligt! 

😢

Sorg

Jag är så ledsen. Mitt hjärta värker. Tårarna bara flödar. Älskade lilla Mamma 😭 jag kommer att sakna dig så mycket. Känns så overkligt att du inte längre finns 💔

Jag har min älskade familj som finns här för mig. Min älskade Make, jag älskar dig mer än jag kan uttrycka just nu. Din kärlek till mig är magisk och så vacker.

Tack för att du älskar mig för den jag är och att du kan se bortom vad ett sårat hjärta ibland kan ge uttryck för. Det är sann kärlek, att bli älskad för den man verkligen är och inte för det man säger eller gör. Det är stort. I nöd och lust ❤

Tack alla för att ni finns ❤❤❤

Ångest!

Det är fruktansvärt att bara vänta nu. Läkaren tror att mamma lever ca 1 vecka. 

Fruktar när telefonen ringer. Varje vaken sekund så har jag mamma på näthinnan. Ångestklumpen i magen är stor. 

Jag och min fantastiska Make var där i måndags. Det blev ett fint farväl, men fruktansvärt jobbigt 😢

Fuck jävla cancer

img_20161207_075047_resized

I början på december fick jag veta att min mamma har lungcancer. Hon har även två metastaser i hjärnan som hon har strålat fem gånger. De har tydligen minskat avsevärt och ingen svullnad, skönt!

Däremot har hon fått vanliga biverkningar såsom att vara förvirrad, tappat lite hår mm.

Fredagen den 6 januari var hon tvungen att åka in till sjukhuset då hon hade väldigt svårt med andningen. Det visade sig vara ytterligare en lunginflammation. Det är tydligen vanligt vid lungcancer 😦

Det känns så svårt att bo långt ifrån och inte kunna vara på sjukhuset när jag vill. Jag måste ju samtidigt sköta mitt jobb och få allt att snurra och fungera i familjen. Jag är oerhört glad över att vi inte har något otalt med varandra, för om något skulle hända innan jag varit och hälsat på, så behöver jag inte bearbeta några sådana känslor. Jag ringer henne två gånger om dagen, även om samtalen är väldigt korta, så får vi ändå höra rösten på varandra.

Mamma ligger fortfarande på sjukhuset och igår fick hon en Port-a-cath inopererad. Genom denna ska hon få cellgifter. Hoppas cellgifterna kommer att eliminera alla cancerceller åt helvetet!!!

Det gör så ont i mitt hjärta och jag har börjat få ångestattacker. Svårt att beskriva denna berg-o-dalbana som jag upplever. Jag förtvivlad, ledsen, rädd, arg och samtidigt ska jag orka med arbete och familjeliv. Vill bara dra täcket över huvudet och fortsätta att sova och sedan när jag vaknar har allt detta hemska bara varit en mardröm 😦